JAG SKA GE MIG UT PÅ ÄVENTYR! SKARU MED?
Wow, vilken vecka jag har haft! Jag fyllde år härom dagen och jag var så galet stolt att jag kunde få fira med att dra skynket av mitt hemliga bloggexperiment och bjuda in dig till mina två personliga bloggar. Med dessa två är nu inte mindre än fyra av mina hytter, fem om vi räknar med Quarterdeck, öppna. Men inte färdiga. Det viktiga för mig är om de är tillräckligt klara för att jag ska våga lämna bryggan öppen så att folk kan komma och gå lite som de vill.
Nu är jag alltså ett år äldre, mitt båtbygge är inte längre min hemlis, och jag har halvöppnat två nya hytter, eller salonger kanske jag borde kalla dem, här på mitt piratskepp. Jag har verkligen njutit i fulla drag av att få hålla på med detta i smyg, men nu känns det rätt skönt att vi kan prata om detta och vara här tillsammans. Det är ju ganska trevligt att ha någon att prata med över en fika eller en lunchlåda eller nått.
Så grattis på min födelsedag till oss båda två – nu kan vi ge oss ut på äventyr tillsammans! 🤗
Men låt mig börja med att introducera mina två nygamla bloggar, Argbiggan på svenska och Gamergran på engelska. Det kändes väldigt fint att det var just de två jag kunde få öppna dörrarna till eftersom det är där jag förvarar mina personliga krönikor. Med lite tur orkar jag fortsätta jobba på det här projektet så att de kommer att finnas kvar och fortsätta växa så länge jag lever.
Om du lyckades speja på mig medan jag gnodde på här i smyg, vet du kanske redan att den första kabinen jag öppnade var min funkisblogg, Spoonieverse. Det var för sex månader sedan, men p.g.a. coronaviruset bestämde jag mig för att prioritera de sociala medie-konton som är kopplade till funkisbloggen.
Nu visste jag ju inte att århundradets pandemi var på väg att skölja över oss, när jag började med mitt stora bloggexperiment, men jädrar anacka vad glad jag är att jag har den här livlinan. Min ursprungliga plan för bloggandet var ju att börja med mina personliga bloggar, eftersom det är just de två som de flesta som följer mig på facebook och insta känner igen. Men coronaviruset fick mig att ändra mina planer.
DU ÄR STARKARE ÄN DU TROR
“Styrka handlar inte om vad du kan; utan om att övervinna det du aldrig trodde att du skulle kunna klara av.” ~Rikki Rogers
Dels gjorde fokusskiftet det möjligt för mig att hjälpa flera funkissyskon att ta sig igenom de första fasansfulla månaderna av isolering med brist på mat och mediciner. (Jag tror inte att ni i Sverige riktigt förstår hur det var, och i viss mån fortfarande är, här i Englandet.) Dels har den här isoleringen givit mig utrymme att, ganska enkelspårigt, snöa in i mitt bloggexperiment här på piratskeppet Resilience utan ständiga avbrott från världen utanför. Utan detta arbete vete det väl gröne hur jag hade klarat av att hämta mig mellan alla de själsdödande erfarenheter den här pandemin har tvingat på oss.
Jag ska försöka dela med mig av några av de mer hårresande upplevelserna vi haft i år när jag fått lite mer distans till dem. Men låt oss släppa coronasnacket nu. Vill du veta mer om corona och hur det påverkar oss här i England kan du hitta flera inlägg om det i Spoonieverse-bloggen samt i Välkommen till Spoonieversum. Låt oss fokusera på varför vi är här istället.
Om du har varit här på Resilience tidigare kanske du redan har listat ut att Quarterdeck är själva hjärtat, eller honnörsbryggan, på skeppet som jag byggt hela min bloggvärld på. Det är här jag förvarar Skeppsloggen som du läser ett utdrag ur just nu och kan prenumerera på alldeles gratis. Där noterar jag allt som sker på mitt fartyg som är värt att nämna eller komma ihåg. Precis som jag gör just nu.
Så här är vi.
Idag kan jag notera att vi nu har tre bloggar som är öppna och har introducerats till världen. Dessa tre (mina två personliga bloggar och Spoonieverse) är de som jag kommer att lägga ner mest arbete på fram till årsskiftet.
Du kanske också har märkt att jag har ytterligare två bloggar listade på Orienteringskartan. Dessa två, Fröken Styf och Linn’s Life är mina två mer seriösa bloggar där jag skriver artiklar om personlig och professionell utveckling utifrån mitt perspektiv. Jag har arbetat en hel del med holistisk coaching för folk som saknat mod, självförtroende och råg i ryggen genom åren, och jag har många tankar (och mycket material) att dela med mig av.
Något jag är övertygad om efter att ha arbetat med tusentals människor är att Du är starkare än du tror. Rom byggdes dock inte på en dag, och jag arbetar långsammare än en snigel. Vad som händer i januari återstår att se, men detta är vad jag vet just nu:
I fortsättningen kommer jag att jobba på det jag hoppas skall bli mina månadsmissiv nästa år. Jag ska försöka skriva en månatlig loggpost här där jag noterar allt som har hänt på samtliga bloggar och pratar lite allmänt om vad som är på gång. Kanske kommer jag att tipsa om spännande saker du kan se och/eller göra på internätet och, vad vet man, kanske dyker det upp en eller annan liten överraskning där också.
Om och när något händer som inte är relaterat till någon av mina tre huvudbloggar viktigaste kommer jag så klart att fortsätta logga det här i Skeppsloggen.
Okej, detta blev en mycket längre skeppsvandring än vad jag hade tänkt mig. Jag skyller på att jag är slut som artist efter all spänning de senaste två veckorna bjudit på. Tre födelsedagar och två nya bloggar är inte fy skam! Men nu behöver jag verkligen en ordentlig (= l-å-n-g) vila. Med andra ord är det dags för mig att tacka för den här stunden och önska dig en god fortsättning på den dagen/kvällen/natten eller vad det nu är hos dig just nu.
Känner du att du vill hänga lite längre har du alla länkar du behöver för att utforska bloggarna. Förhoppningsvis hittar du något du gillar även om jag inte har särskilt många inlägg att erbjuda ännu. Ge inte upp hoppet om mig än! Jag ska ge mig ut på äventyr och jag skulle gärna vilja ha dig med på den här resan. Jag har radat upp massor av saker som vi kan göra, och prata om, under de kommande månaderna så jag hoppas verkligen att vi ses igen.
Stora kramar,
// Argbiggan 🖤
OM ARGBIGGAN
Men hej! Vad kul att du tittar in. Storstädning pågår av såväl dator som webbplatser, så fikat får du fixa själv idag. Jo jag vet, jag trodde nog också att jag hade flyttat färdigt. Jag hade ju en så fin plan för hur det här proffsbloggandet skulle gå till, men med övning kommer färdighet, det är ju sedan gammalt, och det visade sig att planen var bättre än verkligheten.
Vad det var som hände? Jag vile samla alla mina alster och ställa ut dem under samma tak. Det var ett projekt som kändes viktigt för mig, ett slags monument över mitt liv. Jag byggde ett virtuellt piratskepp, döpte henne till Resilience, och tänkte mig att ensamseglare låter väl som en rätt bra ide ändå. Tänkte att det kanske skulle bli lite som fobiträning.
Jag lider av en näst intill sjuklig prestationsångest och tycker att allt jag gör är skit. Jag älskar att skriva och skapa. Jag älskar att ställa ut och visa upp. Men jag mår rent fysiskt illa av tanken på att någon ska ta mitt arbete och missförstå det. Förvanska, förringa, förfula. Och så slutar det med att jag sitter med en färdigskriven text som jag inte kan förmå mig att publicera.
Nu har det här projektet några år på nacken, och jag har nått fler mål än vad jag hade vågat hoppas på, långt mycket tidigare än vad jag trodde var möjligt. Mitt lilla skepp växte och blev med såväl besättning som passagerare, samtidigt som ett fiktivt universum med världar och kontinenter började ta form. Så vad gör vi nu då? Jo, det ska ja ta å täle om.
Om du kan vår fornnordiska mytologi vet du att de nio världarna hölls samman av världsträdet, Yggdrasil. Mina världar hålls samman av ett världshav och det är bara via Resilience som man kan färdas mellan dem. Spoonieverse, eller Spoonieversum, som den här sidan heter, kom först. Den började som en gratisblogg med ett annat namn och handlade om mitt liv som spoonie. Jag hade ett behov av att få prata om att leva med sjukdom och handikapp utan att oroa mig över vad normisarna i min omgivning skulle tycka och tänka om den saken.
När jag bestämde mig för att bygga broar mellan några av mina mindre öar kändes det naturligt att låta det privata flytta in här. Det må vara lite rörigt, och det lär ta sin lilla tid att få allting att flyta igen, men på lång sikt blir det bäst så här. Jag hoppas du vill fortsätta vara med och upptäcka världen tillsammans med mig.
VILL DU HJÄLPA TILL?
You May Also Like
LONG TIME NO SEA – COME READ WITH ME?
DEALING WITH NORMIES: ARE YOU BEING BULLIED?
