VEM ÄR HON, MIN HUVUDPERSON?
Hon är en äldre kvinna i sina bästa år och har ett namn som låter engelskt fast hon inte är det. I varje ny berättelse använder jag IKEA-namn innan jag vet vad mina karaktärer heter, och den första heter alltid Kallax. De brukar tala om vad de heter vad det lider, men en del är lite backward in coming forward som vi säger här på ön.
Kallax, liksom de flesta av mina huvudpersoner, är ingen normie. Hon är rullstolsburen och beskriver sig själv som neurospicy. Hennes släktträd är som en gammal idegran med grenar som sträcker sig mot himlen och uråldriga rötter. Kallax älskar sitt träd och är galet stolt att hon blev en liten kotte just där. På ytan kanske idegranen inte ser lika tilltalande ut som de andra träden i skogen, men insidan rymmer ett ädelträ som är vackert i sig och kan poleras till ebenholts.
Min karaktär har studerat mer än nödvändigt, men långt ifrån så mycket som hon hade önskat. Hon säger som Täppas, en gång, att hon blir ding om hon inte får reda på någonting och hon slutar aldrig läsa och lära sig nya saker.
Kallax har bestämda åsikter, men delar inte med sig av dem så frikostigt som man kan tro. Hon har gått balansgång mellan sin inställning och behovet av att vara tillmötesgående, men är rätt trött på att vara inkluderande nu.
Hon gillar sånt som hon mår bra av. Vad det är varierar, men i regel något varmt, sött, gulligt, fluffigt, starkt, roligt, eller något som kittlar hennes nyfikenhet. Hon ogillar kaos. Så till den milda grad att hon tidigt lärde sig att skapa utrymmen hon kunde gömma sig i som en försvarsmekanism. Kallax har ofta blivit retad för sin förmåga att “space out” av människor som inte vet att det är just det hon gjort. För hon har aldrig berättat.
Kallax har många intressen, men att berätta och lyssna på historier har alltid varit de, eller den, största. Hon ser dem inte som två olika intressen, åtminstone inte så som att köpa och läsa böcker är två vitt skilda intressen.
Det här är en kvinna som, har levt ett helt liv i skräck och rädsla och, kanske just därför, har lärt eller tvingat sig själv att göra det ändå. Just så som Astrid Lindgren sade. Kallax har klara gränser för vad hon inte kan, eller verkligen inte vill, göra eller acceptera. Hon tror varken på moral eller organiserad religion eftersom de tenderar att gå hand i hand och göra mer skada än nytta, men hon har en stark tillit till något äldre och mer allomfattande.
Detta var den första delen av nio som handlar om min karaktär. Frågorna kommer från Uta Hagens skådespelarteknik och handlar om att lära känna den karaktär man spelar på djupet. Att försöka förstå varför de är som de är. Det är viktigt som författare också.
Hänger du på till del två?
//Fröken Styf 🖋️
OM FRÖKEN STYF
Efter 25 år som anonym amatörbloggare på olika plattformar startade jag en sida där jag framför allt skrev om personlig och professionell utveckling; om att våga satsa på sina drömmar; och om hur man tar sig vidare i livet när allt känns hopplöst.
Ambitionen var då som nu att bloggen skulle vara en källa till inspiration, motivation, livslust och glädje. Genom att varva historier baserade på mitt yrkes- kunnande och min livserfarenhet försöker jag även närma mig svårare ämnen som (o)hälsa, psykisk & fysisk identitet, funkisfenomen, kreativitet, nördighet, normer, utanförskap, livsglädje och dödslängtan.
Som nybliven proffsbloggare tar jag mer än gärna emot all hjälp jag kan få, och det jag behöver mest av allt är hjälp att utvidga min läsekrets. Jag vet att det kan vara svårt att få följare att hänga med från gratisportalerna till en privat domän, men med din hjälp kanske vi kan bjuda hit tillräckligt många för att Google och de andra sökmotorerna ska börja känna igen mig.
När du läser, delar, gillar, kommenterar, följer och prenumererar blir jag galet glad och tacksam. Då jobbar jag bättre och det blir många fler blogginlägg skrivna. Bra va?
VILL DU HJÄLPA TILL?
You May Also Like
LONG TIME NO SEA – COME READ WITH ME?
FROM A DIFFERENT LOWER PERSPECTIVE